Det går så fantastiskt bra för Telma på inskolningen att vi bestämde att två veckor är onödigt.
Därför blir det lite längre dag imorgon med lunch, och jag ska lämna henne. Jag tror att det kommer att gå jättebra, och är det något så ringer de och jag kommer dit på en gång.
Nu är jag i vanlig helt slut. Jag blir alldeles kall i hela kroppen när jag tänker att en förmiddag på dagis, när jag i princip bara tittat på när Telma har lekt gör mig så här slut. Så mycket värk och ont i huvudet. Jag hoppas att detta extrema bara är något tillfälligt som har en logisk förklaring och som går över snart.
Detxhär får inte bli något vardagstillstånd!
Jag skulle göra vad som helst för att åtminstone få bort hälften av alla olika smärtor. Det är inte rimligt att må så här dåligt efter en liten utflykt på förmiddagen.
2 kommentarer:
Man saknar ord.......
Kämpa på kära du!
Ja tänk att treåringar kan vara så bestämda av sig. Det tar på krafterna när det händer mycket omkring en. När man blir trött så känns även smärtorna tydligare. Så är det för mig i alla fall. Hoppas de kan göra något åt smärtorna så de minskar i alla fall. Man vill ju bara krama om dig för man blir ju ledsen inombords och undrar varför en person ska drabbas så hårt. Extra stor kram till dig.
Skicka en kommentar