Lördag

Idag kom svärföräldrarna för att gratta Telma i efterskott.

Jag är en usel kalasmamma. Jag borde skämmas.

Jag har aldrig gillat kalas och allra minst att arrangera ett själv. Det kryper i hela kroppen av det och det blir kaos i huvudet. Så kalas i Mumaribo blir mer som sporadiska utspridda drop-in. Jag klarar helt enkelt inte av att arrangera en sammankomst för fler människor samtidigt och just nu är orken någonstans i tjotahejti. Stackars mina barn.

Så det blev en liten lugn fika och Telma fick fina presenter.

Länge har jag känt ett starkt behov av att förändra något, idag åkte röd hårfärg i håret. Borta är det blonda, på utsidan i alla fall. Kanske en stark färg piggar upp mitt jag som håller på att glåma ihjäl sig både på utsidan och insidan?

 Det kommer att behöva fyllas på lite färg snart igen, den vill inte riktigt bita sig fast där det är som mest blekt.

På kvällen var vi bjudna över till grannarna på ett glas vin och lite kortspel. Mycket trevligt.

Jag gick hem tidigare, den satans värken kom och förstörde för mig. Jag hade dessutom råkat falla omkull innan vi gick och det gjorde inte saken bättre.

Så nu ligger jag i sängen och försöker tänka bort värken. Inga värktabletter, jag törs inte ta en endaste en om jag så bara druckit något glas vin.

Det går sådär, jag undrar om det är tekniskt möjligt att ens sova i den här kroppen inatt? Det spränger av brinnande smärta i ryggen och höfterna, och fötterna är fulla av sockerdricka.

Imorgon önskar jag mig en lugn dag med ingenting och inga måsten, och helst ingen värk, jag kommer inte ens ihåg hur det känns att vara fri från värk.