Det var tio iskalla minusgrader när jag åkte hemifrån för att lämna Telma på dagis.
När jag satt i väntrummet och väntade på läkaren ringde dagis och sa att Telma illgrinade och hade ont i öronen, hon måste hämtas.
Jag fick panik, även om jag skulle åka på en gång och strunta i läkarbesöket så skulle det ta minst en timme innan jag var tillbaka på dagis, och jag hörde hur Telma grinade i bakgrunden.
Tur i oturen var Sandra hemma med Mimmi som var sjuk, så hon kunde hämta Telma.
Mitt läkarbesök blev av.
Det var en mycket bra doktor, professor stod det på hans namnskylt. Han kände väl till eds.
Jag minns inte riktigt vad som blev sagt för jag kände mig lätt stressad över Telma.
Alla mina provsvar var i alla fall normala, men ytterligare några skulle tas.
Sen skulle doktorn gå igenom tidigare tagna magnetröntgenbilder där man även kan se delar av magen, han skulle titta efter ovanliga typ missbildningar och sånt som vanliga läkare ofta missar. Sådant kunde vara vanligare om man har eds.
Det är ungefär vad jag minns av besöket, och han rekommenderade mig att prova lchf-lik kost ett tag, för kolhydrater var det visst också vanligt att man var känslig mot om man har eds.
Hm, vad ska jag äta nu då??
När besöket var avklarat körde jag raka spåret till Sandra för att hämta Telma, hon var inte särskilt ledsen och påverkad av öronen längre, så jag stannade på en kopp kaffe och en liten pratstund.
Väl hemma igen rann energin av mig totalt. Telma är... ...omväxlande i sitt humör. Jag tror inte att vi behöver åka tilldoktorn med hennes öron, men hon blir hemma från dagis imorgon och jag fick avboka min ct av huvudet.
Äntligen börjar värmen komma i huset i alla fall, eftersom det varit så kallt inatt och jag inte började elda förän på eftermiddagen har det varit riktigt rått inne.
Loke fick användning av kylan imorse ändå, för äntligen var det väder att inviga den fina parkasen från Vossatassar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar