Peppra

Lördag, Mars.

Gjort för mycket dumt på för kort tid.

Jag har stickat mig rakt in i fördärvet. Bland annat.

Men sjalen av mitt handspunna garn blev klar igår och den blev mjuk och skön.

Jag har galna smärtor i axlar, händer och armbågar.

Men det slutar inte där. Min äldsta dotter fyller 14 år på söndag och jag och mannen åkte till Valbo igår för att köpa presenter.

Jag har hamnat i en skämsperiod, vill inte veta av rullstolen, så jag tog kryckan.

Jag brukar ju alltid kunna bita ihop ändå. Ungefär tre affärer var vi in i. Det gjorde så ont att gå att det vände sig i magen och jag fick stanna hela tiden för jag fick inte benen till att vilja röra sig.

Folk stirrade och jag hade lust att ba' slita upp kryckan som en pangare och låtsaspeppra mot alla glo-apor. Då hade de blivit förvånade.

Men det gjorde jag såklart inte.

Men det gick inte att bita ihop, jag brukar ju alltid kunna det och ta surt efteråt istället.

Hem till soffan och värktabletter.

Idag känns händerna bättre men inte rygg och höfter. Förbannade helveteskropp.

Jag skulle ha städat idag. Om det kommer folk imorgon. 

Jag vet inte hur jag ska orka med kalasfirande och vara social nu och hoppas på att Ellens presenter kan kompensera.

Hata är ett starkt ord, men jag hatar min kropp. Jag tror jag ska gråta en stund. Eller be om att få bli utkörd långt ut i skogen så att jag kan få skrika ut all jävla frustration högt så in i helvete.